jo men kvällen fortsätter i samma trevliga anda.

byter bloggadress till
camillaes.wordpress.com

Har varit på galet jävla dåligt humör idag. Idag hade jag kunnat sagt vad som helst utan att tänka på konsekvenserna. Skönt med en dag utan tårar iaf om man vill se nått positivt i de hela.

nä dags att bli rövknullad ännu en gång kanske

Morgondagen ska bli en dag utan tårar, ångest och funderingar på nått jag inte kan råda om.

And its hard to dance with the devil on your back So shake him off

Den där känslan vill inte försvinna, har haft rätt så många gånger så varför skulle jag ha fel den här gången?
Ledig dag= jobbig dag.. Har inte rört mig från soffan idag. När ska jag börja leva igen? Det är ju bara mitt liv som står still, är väl dags att jag också lever utan ånger och tanke på nån annan.

Jaja lite ny färg på håret kanske piggar upp tillvaron. Måste ju vara fin när man ska hem, vet ju inte vem man kan träffa :)

skit dag, skit liv

Idag är allt ett stort mörker, är så otroligt ledsen och besviken..
Besviken på mig själv för att jag hamnat här igen, med läkare, samtal och allt vad de innebär.
Besviken över att jag blivit så beroende av nån som uppenbarligen inte vill vara en del av mitt liv. Det här är ju precis samma kaos som förra gången, fan fan fan!

början på ett avslut?

Haft massor av tid att tänka ikväll och hade plan på att skriva ett långt inlägg om allt som snurrar runt i huvudet men som vanligt när jag sätter mig framför datorn försvinner allt.

Det är kanske dags att jag faktiskt inser att jag är en fin person som verkligen förtjänar att älskas, varje dag inte bara när tid och ork finns.
Det finns bara en person som jag vill ska göra det men han kan inte det så då måste jag kanske släppa taget för att finna lycka någonsin?
Någon där ute måste kunna älska mig för den jag är, som ser allt bra jag har att erbjuda och att jag faktiskt lär mig att jag har en massa fina sidor och slutar trycka ner mig själv.

det kommer göra ont, det går inte bara att släppa någon som betyder så galet mycket för mig, som jag delat så mycket fina minnen med

Jag vill verkligen inte göra det här och jag kommer aldrig sluta vänta..

Ingen förändring

Ingenting har förändrats sen jag skrev sist i bloggen.
Jag älskar fortfarande innerligt men vi lyckas bara såra varandra.
Har gått ner i en depression och börjar tappa greppet om mitt liv.
Det är för mycket tårar och ångest.
Tidigare har jag åtminstone umgåtts med vännerna men nu orkar jag inte ens de.. Idag gömmer jag mig i min mörka lägenhet som påminner om mannen i mitt liv i varje litet hörn.
Det är galet hur lycklig jag blir av att ha han i min närhet, vad som händer i min kropp när jag tittar in i de vackra ögonen och får se de underbara leendet. Just i den stunden känns det som jag är allt han vill ha, att jag är det viktigaste som finns.. Önskar bara att han kunde visa det med sin handlingar också. Snart har jag tappat all självkänsla och respekt för mig själv.