Ingenting har förändrats sen jag skrev sist i bloggen.
Jag älskar fortfarande innerligt men vi lyckas bara såra varandra.
Har gått ner i en depression och börjar tappa greppet om mitt liv.
Det är för mycket tårar och ångest.
Tidigare har jag åtminstone umgåtts med vännerna men nu orkar jag inte ens de.. Idag gömmer jag mig i min mörka lägenhet som påminner om mannen i mitt liv i varje litet hörn.
Det är galet hur lycklig jag blir av att ha han i min närhet, vad som händer i min kropp när jag tittar in i de vackra ögonen och får se de underbara leendet. Just i den stunden känns det som jag är allt han vill ha, att jag är det viktigaste som finns.. Önskar bara att han kunde visa det med sin handlingar också. Snart har jag tappat all självkänsla och respekt för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar