Haft massor av tid att tänka ikväll och hade plan på att skriva ett långt inlägg om allt som snurrar runt i huvudet men som vanligt när jag sätter mig framför datorn försvinner allt.
Det är kanske dags att jag faktiskt inser att jag är en fin person som verkligen förtjänar att älskas, varje dag inte bara när tid och ork finns.
Det finns bara en person som jag vill ska göra det men han kan inte det så då måste jag kanske släppa taget för att finna lycka någonsin?
Någon där ute måste kunna älska mig för den jag är, som ser allt bra jag har att erbjuda och att jag faktiskt lär mig att jag har en massa fina sidor och slutar trycka ner mig själv.
det kommer göra ont, det går inte bara att släppa någon som betyder så galet mycket för mig, som jag delat så mycket fina minnen med
Jag vill verkligen inte göra det här och jag kommer aldrig sluta vänta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar