Drömmen är över även den här gången
De senaste dagarna har varit en kamp med att bara hålla sig upp men jag är starkare än jag tror och jag kommer klara det!
Nu sitter och kollar på bilder från den lyckliga tiden och undrar hur det kunde bli såhär?!
Vad hände med alla våra drömmar? Barn och hus var ju i en nära framtid..
Hur kunde vi låta det gå såhär långt, varför pratade vi inte bara med varandra? Tror mycket av problemen hade kunnat åtgärdats om vi bara hade varit ärliga med våra känslor..

Jag älskar honom fortfarande nått otrolig mycket men tyvärr räcker det inte alltid
så jag måste släppa taget.

Vem vet vad som väntar mig i framtiden men jag tror den kommer bli ljus